she's the kind of girl who'll smash herself down in the night
Gentle reader, may you never feel what I feel. May your eyes never shed such stormy, scalding, heart-wrung tears as poured from mine. May you never appeal to Heaven in prayers so hopeless and so agonized as in that hour left my lips; for never may you, like me, dread to be the instrument of evil to what you wholly love.
för det mesta så flickrar jag mellan tio olika tabs i google chrome, pendlar mellan litteraturcitat och worddokument och poesianalyser och tumblr inboxen. faller isär igen och det gör lite ondare än vanligt för det skulle ju bli bättre, det var ju bättre, men nu är allt skört och känsligt igen och jag har liksom fastnat här. igen. bröstkorgen har krympt minst två storlekar och det blir så svårt att andas, som om de skarpa revbenen gör hål på mina lungor eller iallafall trycker ihop dem tills jag inte får luft. fingrarna kliar och vill skriva och uttrycka och uträtta men det slutar bara med frustrerade naglar som skrapar huden och hat som bränner hål i försvarsväggarna. for never may you, like me, dread to be the instrument of evil to what you wholly love snurrar runt i huvudet om och om igen och jag sover ännu mindre än vanligt och jag vet inte ens vad jag gör längre.
